Individ och familjeomsorgen i Skellefteå står inför många utmaningar. En växande stad, ökade behov och mer komplexa ärenden. Lägg där till begränsad budget (ej anpassad till att individanpassa behov) och utmattade socialarbetare – både de som ska utreda behov och de som ska ta över och erbjuda stöd och behandling. Och lägg där till att våning två ska blåsas ut till förmån för den nu så populära aktivitets/funktionsbaserade arbetsmiljön som vi alla vet har en negativ effekt för återhämtning och fokus i arbetet. Men vi sparar ju pengar på att trycka ihop människor så det är ju bra (för budgeten).
Möjlighet till acceptabel löneökning och fortbildning är liten trots att arbetsbördan ökat, behoven mer komplexa och efterfrågan på erfarenhet och kunskap inom det sociala arbetet ökar.
När skutan är på väg att sjunka är det råttorna som först lämnar skeppet. Det behöver ledning ta på allvar för att försäkra medborgarna och sina medarbetare om att det finns ett rättssäkert och medmänskligt tänk kring hur man tar hand om varandra.