Efter Sovjetunionens upplösning var man full av förhoppningar om en ljusare tid för hela världen. Minns att jag tänkte att det kan nog ta 20 år innan Ryssland och Östeuropa når full demokrati och någorlunda välstånd. Kunde väl aldrig tro att efter 35 år skulle situationen mellan Ryssland och västvärlden vara den sämsta sedan kalla kriget.
Som om det inte vore nog riskerar USA att få en president och vicepresident som prioriterar protektionism och makt framför stödet för Ukraina och samarbetet inom NATO. Risken är stor att Trump kommer leda världen mot en katastrof.
Inte bara USA, Kina och Ryssland är ett hot mot den världsordning vi vant oss vid, Indien blir också alltmer en makt att räkna med, tyvärr med en försvagad demokrati. Även många länder i Afrika och ett stort land som Brasilien vägrar kritisera Rysslands övergrepp mot Ukraina och ser gärna att Kina investerar i dessa länder med allt vad det innebär av beroende på sikt. Inte ens i Europa står upp för Ukraina på det sätt man skulle förvänta sig, tvärtom vill flera länder minska, eller helt ta bort stödet. Högerextrema partier vinner terräng i stora delar av Europa och runt om i världen, Sverige är inget undantag.
Ledare som påven och FN:s generalsekreterare duckar för Rysslands övergrepp. Påven vill inte stöta sig med den ryske patriarken som obegripligt nog stöttar kriget mot Ukraina, överhuvud taget är det väldigt tyst från kyrkligt håll, även här hemma. Guterres agerar mer som en diplomat än en ledare, är väldigt försiktig med sin kritik mot Ryssland, blir särskilt tydligt när man jämför med hans skarpa kritik mot Israel. Ledarna för stora europeiska länder som Tyskland och Frankrike verkar ha nog med problemen inrikes, Storbritannien har ny regering och man vet inte hur långt de kommer att gå i sitt stöd för Ukraina. Man saknar riktiga ledare i denna tid, en Hammarskjöld hade säkert rutit till ordentligt liksom ledare som Reagan och Thatcher, för att nämna dem som kanske mest bidrog till att Sovjetunionen kollapsade.
Que Vadis