Vi har kommit till en punkt där alla ska ha smartfån, mobilt bank-id, datavana och ett oändligt tålamod.
I Sverige bor 1,6 miljoner som är 70+. Eftersom 70 är det nya 50 är de flesta i den åldersgruppen väl förtrogna med tekniken skulle jag tro. Och tar vi de som är mellan 85 och 99 är det bara 270 000 personer och de behöver vi väl inte bry oss om? Inom en snar framtid är det ett ickeproblem och nog kan de personerna klara sig utan att ha kontakt med till exempel bank och andra struntsaker. (obs ironi)
Det som fortsätter vara ett problem om inget görs är dessa eviga telefonköer. Där du också behöver ha smartfån, i vissa fall mobilt bank-id, eoner av ledig tid och ett oändligt tålamod. Förr ringde du bara din bank i X-stad. Fick kanske vänta fem minuter och sedan prata med någon du ofta visste vem det var. Lätt som en plätt. Numera blir det mest pannkaka. Du vet inte ens var i detta långa land den som svarar befinner sig.
Efter en hel lång måndags försök att nå min bank, vi kan kalla den ”Bästa banken” är jag hjärntrött och på vansinnigt dåligt humör. Och jag är bara 60 plus. Jag har inga problem med tekniken. Jag harbank-id och smartfån. Jag är pensionär och har gott om tid. Men jag har inte tålamod att sitta flera timmar i telefonkö. Och innan jag får veta att det är 69 minuters kö och 348 samtal före mig har jag behövt välja mellan fem alternativ, aktivera mitt bank-id, välja mellan sju nya alternativ. Då har redan flera minuter gått.
Sedan sitta och lyssna på en ettrig signal varvad med en röst som berättar att du kan göra allt på deras hemsida och egentligen inte alls behöver sitta i telefonkö. (Korkade jag som inte vill chatta med en robot istället.) Skippa snacket och spela lite lugn musik under väntetiden så kan jag pyssla med annat under tiden. Skriva mina memoarer. Baka bröd. Sticka en tjock tröja inför vintern. Men kom då och då med glada tillrop att jag har avancerat i kön så jag vet om jag hinner hämta barnbarnen på förskolan.
En hjärntrött 60+ ung farmor