När dessa rader skrivs så är vi bara några timmar från ett Nato-medlemskap. Det ger en känsla av att ha kommit in i värmen. Men det kan även innebära ökat tryck från Ryssland bestående av cyberattacker och andra illasinnade gärningar. 

Ett Nato medlemskap befriar oss inte från ett eget ansvar över bevakning av känsliga skyddsobjekt inom vårt land. När jag nämner detta syftar jag till uppgifterna som kom in för någon dag sedan, om att ännu ett malmtåg har spårat ur. Om man nu vet att de europeiska länderna ska rusta upp sina försvar betydligt och att LKAB är den helt dominerande järnmalmsproducenten i Europa, då inser man hur viktig denna järnväg är. 

Malmen fraktas en relativt kort sträcka upp till Narvik där den går vidare till många länder i Europa. Då framstår det även för en amatöranalytiker som jag, att den järnvägssträckan där de stora mängderna av järnmalmen fraktas ut till omvärlden och fram för allt till de europeiska länderna (Nato-länderna) är ett prioriterat skyddsobjekt. 

Jag har som ung gjort två repövningar på Jägarskolan i Kiruna. Långa tider låg vi ute i skogarna med AK-4 och snuskburk (kokkärl), för att förbereda oss för krig i mörker och kyla. Motivationen var begränsad, men det var bara att fullfölja sitt uppdrag. 

För att höja motivationen avsevärt för rekryterna, borde det upprättas ett flertal övervakningsstugor för 4-6 rekryter längst Malmbanan, där rekryterna förutom reguljär värnpliktstjänst periodvis fick i uppdrag att bevaka malmbanan med kikare från spaningstorn. Att de även var utrustade med infraröda spaningsutrustning för att se i mörker är självklar. De tilltänkta sabotörerna tillhör med säkerhet de ljusskygga. 

Ett upplägg enligt denna beskrivning, skulle med säkerhet höja motivationen avsevärt för rekryterna och LKABs ekonomi skulle troligen förbättras.

Min bestämda åsikt är: Malmbanan måste bevakas.