Så många gånger jag känt igen min uppväxt i filmen ”Populärmusik från Vittula”, baserad Mikael Niemis bok med samma namn. Att ha en stark kärlek till födelseorten samtidigt som man bara vill därifrån. Livet i glesbygd med dess olika profiler samt distansen till ”världen” i städerna och Sverige.

Efter knivmordet i Malå natten mot måndagen den 13/2 började jag se SVT:s dokumentär om Åmselemorden. I första avsnittet beklagar sig reportrarna över att det tog så lång tid innan media kom ut med nyheten. Det var annars förr påstår man, om detta hänt idag hade nyheten rapporterats redan en timma efter observationen, säger experten i avsnittet. 

Men tyvärr är verkligheten inte riktigt så ljus. Även år 2023 har Västerbottens inland inte riktigt kontakt med omvärlden. I skuggan av kuststädernas puls och den storslagna fjällvärlden finns detta skogsland, som vanligt folk bara passerar. Om ens det. 

Trots att Malåmordet skedde och larmades in natten mot måndag, så rapporterades inte nyheten av media förrän strax innan lunch. Cirka åtta timmar efteråt, precis som Åmselemorden.

”Pajala tillhör inte Sverige” skrev Niemi, vilket passar precis lika bra på Malå.