Moderaterna i finansutskottet hade den 7 augusti en debattartikel i Norran, förmodligen även i många andra borgerliga tidningar, där man fokuserade på ”det organiserade fusket i bidragssystemet”. Skulden lades naturligtvis på tidigare S-regeringar att detta fusk inte stoppats.
Noterbart när man läser debattartiklar från M, så är det slående att man i princip aldrig ställer sig på de utsattas sida, till exempel de som är bidragsberoende. Nej, de ska snarare klämmas åt, är man arbetslös så är man lat är budskapet. De enda man gör är att försöka man locka röster från fattiga genom populistiska utspel om bensinpriser och elkostnader, men det är också allt. Man försvarar att de rika blivit ännu rikare med att det gynnar även fattiga genom de rikas skattebetalningar, men skatteintäkterna har i alla fall inte ökat i paritet med antalet miljardärer och andra rika. Hjälper inte ens att smulorna som faller ner till de fattiga kanske blir fler, de ekonomiska klyftorna har ändå ökat enormt.
Utöver M:s ekonomiska politik leder man nu också en regering som inte verkar ta klimathoten på allvar och vägrar ställa upp på de klimatmål som EU vill upprätta, bland annat inom skogsbruket. Inom vårdsystemet är det inte längre kris, det håller på att kollapsa. Ändå försvårar M möjligheterna för arbetskraftsinvandring och invandring i allmänhet genom helt orealistiska lönekrav, långt över den lön som till exempel en undersköterska har. Inom energipolitiken är man helt fixerad vid kärnkraftsutbyggnad som totalsågas av tidigare försvarsministern Mikael Odelberg (M), som nog hade varit det bästa valet av ledare för partiet, inte bara för åsikten om kärnkraft utan för att han var/är en person med ryggrad, i motsats till den nuvarande. Tror inte att Odelberg hade samarbetat med SD, ett parti som med sina nazistiska rötter och allmänt rasistiska åsikter inte borde finnas i riksdagen, än mindre inneha betydelsefulla poster.