Deras sista tid i livet är värdefull och går ej i repris. Jag anser att besöksförbudet som råder inte innebär att vi minskar risken för en smittspridning, men däremot skapar depressioner, extra oro, sorg och tar ifrån människor rätten till närhet med sina allra käraste. Det är inte längre etiskt försvarbart att låsa dörren och förhindra kontakt.

All personal som är i omlopp på avdelningarna, särskilt under semesterperioderna, testas endast vid symtom. Om du känner dig frisk får du arbeta i direkt närhet med de gamla. Du får vara nära, trösta och vårda. Du får byta avdelning, du får arbeta både i hemtjänst och på boende. Du får även besöka varuhus och vara ute i samhället på din lediga tid om du ej tillhör någon riskgrupp.

Våra anhöriga som har sin mamma, pappa, maka, make, vän, syster eller bror inne på boendet fråntas all naturlig kontakt. De får träffas utomhus på var sin sida av ett plexiglas under begränsad tid. Detta har fungerat för en del, men långt ifrån för alla. Är du multisjuk, dement och svag är ett sådant besök omöjligt att genomföra. Vid livets slut får du dock komma in under reglerade former. Vem ska bedöma när någon är palliativ? Är de inte alla i livets slut?

Samma villkor som för personalen borde gälla för besökare och anhöriga. Det vill säga; om man är frisk, symtomfri och följer våra basala hygienrutiner ska man inte låsas ute längre. Låt våra anhöriga komma tillbaka in!

Christina Viklund, Byske