Jag vet inte hur man skapar listan, men jag gissar att de flesta orden används inom en mycket snäv krets. Man måste nog "bubbelhoppa" ganska rejält för att få se eller höra orden irl. Några ord kommer väl att fastna, "prompta" är kanske ett sådant, medan andra sannolikt är glömda innan dagsmejan börjar bearbeta snöhögarna.
För några år sedan försökte jag förgäves få världen att anamma begreppet "spontanretur". När man ser en plastinpackad oxfilé i strumplådan nära kassan på Ica, ja då vet man att någon har avlämnat en spontanretur.
Mitt bidrag det här året, "fekaliegömma", har kanske en bättre chans att slå igenom. På sätt och vis liknar denna gömma en vanlig hederlig spontanretur, men med den skillnaden att den, förhoppningsvis mindre sällan hamnar i någons strumplåda.
Så här är det: I vår hemstad, som för övrigt växer så det knakar, har det blivit allt vanligare att man, när man är ute och rastar lilla Fido, tar reda på bajset i en plastpåse samt avslutar proceduren med att placera påsen på ett väl synligt ställe, inte sällan med en lite konstnärlig abrovink.
Jag har fått för mig att det är lite finare folk som gör sig det här besväret. Jag gissar att de vill skilja sig lite från dräggen som alltid låter hunden skita fritt på gångvägarna. Jag tror till och med att vissa hundägare ser bajspåseinstallationerna som en kulturgärning. Den bifogade bilden, som visar en sådan installation, antyder faktiskt, om man tittar noga, att det kan ha varit en mycket bildad och språkkunnig husse eller matte som skapat verket.
En god vän, som för övrigt är en riktig "gargasniper" (läs gatufotograf) hyser teorin att fekaliegömmorna är en slags protest mot att de styrande av besparingsskäl minskat på antalet latrinbehållare i kommunen. Så kan det förstås vara och då faller ju min vackra tanke platt till marken. Skulle mina upphöjda kulturbärare inte ha ädlare motiv än så, är risken stor att jag tappar tron på mänskligheten.
Fast skit samma, tappat tron på mänskligheten har vi nog gjort lite till mans under det gångna året. Det finns långt värre skit än sådant som ryms i små plastpåsar. Det känns som ett svårartat fall av "toxisk positivitet" att mot den bakgrunden önska alla medmänniskor ett gott nytt år, men låt oss tro att det goda trots allt är möjligt.