Fram till 1970-talet hade vi i Sverige skapat ett relativt jämställt välfärdssamhälle med levnadsvillkor och åsikter som omfattades av en klar majoritet av medborgarna. Med början under 60- och 70-talet började dock radikala politiker och partier, påhejade av delar av rättsväsendet, så kallad kulturelit, och media att sekularisera landet och ifrågasätta alla religioner, lagar och bestämmelser samt tumregler och åsikter som genom årtusendens erfarenhet visat sig behövas för att nationer och folk skall kunna bestå. Land skall med lag byggas.

På några decennier blev resultatet det sekulariserade och splittrade samhälle som vi nu har. Detta nåddes genom att flumskolan infördes på 70-talet med inslag som att allt skall ifrågasättas och bearbetas i grupper där de mest högröstade styr och kunskap får komma i andra hand.

Att omtolka yttrande- förenings- och demonstrationsrätten samt andra friheter så att åtminstone journalister, konstnärer samt personer med de ”rätta” politiska åsikterna skall stå straffria nästan vad de än säger och gör. Tror någon att stiftarna av våra grundlagar menade att hädelser, bränning av biblar, koraner, andra heliga skrifter och symboler för svenska eller utländska trosriktningar skulle kunna ske opåtalt saknas viktig historiekunskap.

Kanske med stöd av framgångarna på hemmaplan blev de svenska representanterna i FN och EU pådrivande I nämnda frågor och krävde att alla medlemsstater helst omedelbart skull lagfästa liknande ”friheter”. Så krävdes även av de stater där makthavarna och politiska partier liksom majoriteten av medborgarna höll fast vid sedan århundranden gällande levnadsregler. 

Detta krävdes trots vetskapen om att det tagit liberala länder som de nordiska och mellaneuropeiskas många årtionden att få en majoritet av medborgarna med sig. Resultatet av sekulariseringen i form av ökad kriminalitet, fysisk och psykisk ohälsa samt allmän otrygghet torde inte heller locka till efterföljd. Fara är väl också att den demokrati som växt fram i många västländer också riskeras om ”friheterna” tvångsinförs innan medborgarna blivit positiva till reformerna. 

Vi skall också komma ihåg att många länder i öst varit ockuperade av fientliga grannar och har minnen av vad det innebär att leva efter andras seder och bruk. Återgången till att alltid sätta egna landet först börjar nog med att rösta fram ledare som Trump, Erdoğan, Putin och Orban och att extremhögern kommer till regeringsmakten.