Norrans nye politiske redaktör Leo Wikberg bad före jul oss läsare om synpunkter på Liberalernas tal om frihet och frisinne, speciellt att den frihet någon åtnjuter inte ska bli någon annans ofrihet.
Frihet och frisinne är ju fina ord och ett fantastiskt budskap som borde locka massor av sympatisörer. Varför samlar L då bara runt tre procent ”egna” väljare. Ja, det beror naturligtvis på att Liberalernas tal om frihet och frisinne mest är teoretiskt svammel.
Liberal syn på frihet är oftast av typen ”att ta sig friheter” på bekostnad av någon annan. Några exempel: Man stödjer friheten att kapa åt sig miljarder av skattepengar som drabbar skola, vård och omsorg. Man stödjer friheten att välja elever och dela ut glädjebetyg till mindre begåvade överklassbarn.
Kritik mot skattefusk, skatte- och momsbedrägerier eller penningtvätt har jag aldrig läst eller hört från någon liberal. Trots detta ondgör man sig ofta över slöseri med skattepengar, men hyckleri är helt klart deras bästa gren.
Friheten för de som tillhör samhällets högre skikt stöds nästan alltid av L. Ett typexempel är försvaret att tjuvfiska en utrotningshotad art när personen tillhör den sociala eliten.
Vad händer nu när Tidöavtalets olika lagförslag ska genomföras? Vilken frihet har de som förlorar sin tolk vid kontakt med vård och myndigheter?
Hur går det med friheten för de hundratusentals som nu ska trakasseras för att de inte har en livsföring som Jimmie Åkesson kräver? Och vilken frihet har de som ska tvingas in ett stort angiverisystem i bästa DDR-stil?
Liberalerna blir svaret skyldiga.