Går längst Skellefteälven, strandpromenaden vid Nordanå ni vet. En hammare slår långt borta i periferin , maskiner från nya bron brummar och fåglarna kvittrar – det är en fin dag med vårsmak här i solrikets näste söderläget.
Jag ser snabbt uppåt slänten att det har röjts och det ganska rejält, även en del träd har fått falla. Får mej att tänka på människans syn på vad som är prydligt och ordningsamt versa vad biologisk mångfald frodas och mår gott av.
Frågan på varför vi människor inte bara kan låta en del saker vara, eller till och med hjälpa det vilda på traven, bara för att få insekter och växter att trivas. Denna fråga sträcker sej även utanför vår stads vackra strandpromenad – i allt vad vår natur vill visa. Människan har allt att vinna på att hjälpa det vilda. Inte främst med tanke på vår egna överlevnad även om det också är ett faktum. Jag hoppas kommunen kan stå för ett svar att låta det vilda trivas – även när somliga ringer och klagar på ovårdat intryck. Det handlar ju om att värna biologisk mångfald och att få visa det för våra barn.
Mitt tips nu när skadan redan är skedd – låt trädstammarna nu ligga kvar – så de får bli hem till myriader av liv.