När man har uppnått en viss ålder i livet så känner man sin kropp tämligen väl och vet precis vad som fungerar – och inte fungerar – när det gäller smärtstillande och sömngivande mediciner. Om man då påtalar detta för sin läkare så kan det bli kalla handen och tvärstopp, därför att man inte får skriva ut dessa preparat längre.
Människorna och patienterna jag talar om är varken missbrukare eller sådan som överdoserar sina läkemedel, men väl människor med svårartad värk och sjukdomsproblematik. Människor som mår väldigt dåligt på grund av smärtor och sömnbrist. Istället för att ge patienterna den medicin som bevisligen fungerar, får de gång efter gång kontakta sjukvården för att påtala att medicineringen inte fungerar. Hur illa rimmar inte det?
När man som motsats till detta läser om att man på allt fler ställen i Sverige behandlar heroinmissbrukare med metadon känns det lite konstigt. Det är naturligtvis bra om dessa människor får hjälp med sitt missbruk, frågan är bara varför de som inte är missbrukare nekas hjälp?
Harriet Zetterström, Ersmark
Svar direkt
Att hjälpa patienter med både smärt- och sömnproblem är något som prioriteras högt inom sjukvården. Både smärta och sömnproblem orsakar stort lidande och kan obehandlade leda till andra sjukdomar. Problemet är att en del läkemedel som används mot sömn och smärta kan leda till ett beroende hos vissa, inte alla, patienter.
Ett utvecklat läkemedelsberoende är ett svårbehandlat tillstånd förenat med stort lidande och det är omöjligt att på förhand veta vem som kommer att utveckla ett beroende och vem som inte kommer att göra det. Den läkare som förskriver läkemedel som medför risk för beroende har alltid en skyldighet att värdera risken för beroende nu eller i framtiden och denna bedömning är alltid individuell. Detta ansvar kan läkaren inte dela med patienten eller någon annan utan ligger alltid helt på den förskrivande läkaren.
Henrik Johansson, medicinskt ledningsansvarig läkare, Skellefteå primärvård, södra klustret