I dagens stressiga tillvaro där matas vi ofta med tips om aktiviteter som uppmanar oss att röra på oss genom att motionera regelbundet och se till att vi sysselsätter oss med hobbyverksamheter av olika slag. Vi ska försöka hitta på saker så att vi utvecklar både kropp och knopp. Vi ska se till så att vi håller oss i form helt enkelt.
Det påstås att det inte är bra för oss att stanna och bara koppla av. Då utvecklas vi ju inte, sägs det. Men om vi hela tiden motionerar, hobbyjobbar, utbildar oss, deltar i kulturella aktiviteter, går kurser, teater, konserter, med mer, när ska vi då återhämta oss?
Om man inte ger tid för kropp och knopp att stanna av ibland, pusta ut och vila, kanske till och med tillåta sej en tupplur, finns då inte risken att vi bränner ut oss rent mentalt? Vi blir så uppe i varv att den absoluta nödvändigheten av återhämtning inte finns i vår tillvaro, att kroppen till slut säger stopp. Följden blir att stressjukdomar kommer i form av depression, magproblem, hjärtbesvär och annat.
Vi har ju fått söndagen som också kallas vilodagen som ett tecken på nödvändigheten av paus och andhämtning för att orka med livet. Gud vilade på sjunde dagen står det i skapelseberättelsen, det var ju för att ge oss tips om att vi mår bra av att stanna upp och kanske tänka efter ibland. Var gör jag? Hur gör jag? Varför gör jag som jag gör? För vem? Stanna upp och fundera!
Lägg dej på rygg och bara tänk. Läs en bok, lyssna på tystnaden! Fyll på ditt andliga förråd. Och låt hemmet få vara platsen där du får hämta kraft och sinnesfrid. Är det någonstans vi ska hämta nya krafter så är det väl i hemmet. Där ska var och en hitta sitt viloläger där man får en egen lugn miljö utan oönskade oljud och störningar, bara tyst och avstressande. Frid vare med eder.
Ove Vikdahl