Forskning är jätteviktig. Ju mer man vet om sakernas tillstånd, desto bättre är det. Självklart! Man kan inte ha en säker åsikt om något om man inte vet så mycket om det. Givetvis måste forskning bidra till att bringa klarhet i det man vill veta mer om. Detta tycker vi nog alla och därför bör vi stödja olika forskningsprojekt. Hur skulle vi annars ta ställning i det vi ska arbeta med i samhället? 

Vi kan inte lösa problem som vi inte vet något om. Vi kan inte uttala oss om något som vi bara hört talas om ryktesvägen. Vi måste skaffa oss kunskap för att kunna ta ställning på ett vettigt sätt. Kunskap får vi genom forskning och därför måste vi stödja dem som jobbar med att ta fram vetskap om olika ämnen. Om man ska lösa ett problem så är det bra om man vet vari problemet består och kan attackera det på ett sätt som gör att lösningen blir till förbättring i ämnet.

Men! Det viktiga är att forskning inte bara bedrivs för forskningens egen skull. Att det inte bara blir dokument som hamnar i byrålådor, utan att det leder till konkreta åtgärder. Alltför många forskningsrapporter blir nog liggande i mångsidiga böcker som få orkar läsa. Därför är det av största vikt att det som forskas fram också blir rapporterat på ett sätt som gör det användbart i praktiken. Och på ett språk som alla kan förstå.

Magnus Härenstam gav vid ett tillfälle ett exempel på hur man kan krångla till ordvalet i en forskningsrapport: Härmed ombeds personal transportera sig till avdelningen för bespisningsfunktionen för att där sköta utensilivården med därtill avsedd utrustning som därstädes finns tillgänglig för hygientekniska åtgärder.

Alltså: Gå till köket och diska, helt enkelt!

Ove Vikdahl, Skellefteå