Ett hus som skulle bli en mötesplats för Skelleftebor och tillresta, en byggnad som skulle dra åt sig uppmärksamhet i hela Sverige och långt utanför våra gränser. Det skulle ju bli så bra. Men det verkar det inte bli. Politikerna har lämnat över tyglarna till marknaden. Konsthallen, MAN och Västerbottensteatern blir hemlösa nomader i huset, utan dedicerade lokaler för deras olika verksamheter. 

Gällande teatern får de inte tillgång till scenen förrän två veckor innan premiär, vilket är fullständigt vanvett när man arbetar professionellt med scenkonst. Teaterns scentekniker blir hela husets egendom, och kan när som helst placeras på andra uppgifter inom ramen för andra bokningar, konferenser och liknande. Det vill säga bokningar som genererar inkomster till kulturhuset. 

Av okunskap eller ointresse verkar nu politikerna i Skellefteå sälja ut kulturhusets själ innan det ens slagit upp sina portar. Sälja själva idén med ett levande kulturhus. Och jag kan inte undgå att tänka att huset förvandlats till ett monument över de styrande som klubbade igenom bygget – en vacker byggnad, men tom på innehåll. Och betänk att staden växer. Northvolt och andra industrier kommer att öka befolkningen, människor som vill ha något mera i sina liv än det dagliga brödet.

Så här skriver Sara Lidman i Nabots sten: "Gode Gud! Samfärdsel! folk! liv! Kom hundra rallare! med dragspel! och kort! och brännvinskokare! kom svavelpredikanter och klöskatter! kom riter och uppror mot riter! kom allt! utom denna malande självförtärelse!" Ni har döpt kulturhuset till Sara efter henne. Kom ihåg att det förpliktar, inte bara i nutid utan även i framtiden.

Släpp inte huset till vinstdrivande entreprenörer, ta ert kommunala och regionala ansvar som politiker. Det skulle ju bli så bra. Men det kan fortfarande bli bra. Gör om och rätt!

Martin Lindberg, dramatiker, regissör och barnfödd i Västerbotten