Malin Lernfelt skriver på norrans ledarsida den 14 december om skatteslöserier. Några av hennes exempel är olika satsningar på kultur, och det var väl inte så oväntat.

Forskare som studerar naturen och dess samverkan med oss människor ur en filosofisk synvinkel är såklart hotfulla. Eller vuxna människor som uppmuntrar barns fantasi utan ekonomisk baktanke, det är nog rent av farligt.

Vi ser det överallt och Sverigedemokraterna har verkligen öppnat våra ögon. Hur skulle världen se ut om killar också kan vara prinsessor och läsa sagor, eller om ett luciatåg som innehåller personer med pronomen hen fritt får gå runt med tunga fjät?

Den fria kulturen vidgar våra vyer och tillåter oss att tänka nya tankar, känna nya känslor. Ibland så utmanar den oss och ifrågasätter världen, sätter ett finger i luften och petar oss mellan revbenen. Det är kanske just därför som vi är så beroende av kulturen och varför den måste få kosta några skattekronor.

Jag tycker att Malin Lernfelt ska rikta sin ilska mot skatteslöseriet som pågår i rut- och rot-avdragen, där finns det avarter som kostar mer skattepengar än några skolclowner.

Är det rimligt att staten delar på kostnaden för byggande av ett poolhus med bubbelbad och bastu, och sedan garanterar elstöd för uppvärmningskostnaden? Hur kan vi skattebetalare tiga still när skattemyndigheten godkänner skatteavdrag för att någon trycker på knappen som spolar en privatägd toalett? Och uppmärksamma detta, toalettstolen behöver inte ens befinna sig i Sverige. Befängt om ni frågar mig.

Rut och rot förfogar över tiotals miljarder inte några futtiga miljoner. Där finns det gott om slöserier att skriva om.