För cirka tre månader sedan skrev jag en insändare om hur den ryska invasionen i Ukraina kunde avbrytas. Den handlade om hur lojaliteten gentemot krigsmakaren Putin kunde rämna. En uppenbart naiv förhoppning. De som skulle kunna skapa en verkningsfull intern opinion har flytt Ryssland – eller oskadliggjorts. Var den modige opponenten Navalnyj förvaras är numera inte ens känt.
De allra flesta infödda i vårt land har sluppit se krigets fasor på nära håll. Vid förra seklets mitt kunde Sverige relativt oanfrätt bygga vidare på ”folkhemmet”. Nu väntar vi på besked om den turkiska statschefen Erdogan vill ge klartecken för en plats hos Nato. Detta ska då i bästa fall ge oss skydd för att fortsätta leva ostört.
I våra trakter kan frågetecknen handla om hur Northvolt ska få sin arbetskraft och sina råvaror, var och hur vi ska bygga vårt plötsligt uppkomna behov av mer bostäder, hur lång tid det ska ta att förbättra vägnätet och när den nya järnvägen ska bli verklighet. Och så vill vi givetvis ha en av epidemier ostörd ny säsong för det kära AIK och att de helst ska ta ett nytt guld. Kanske får vi fundera vidare på den nivån. Givet är det inte.
För övrigt har vi ju inte så många att tillgå vid en eventuellt nödvändig mobilisering av stridskrafter. Den allmänna värnplikten slopades ju för flera decennier sedan. Men krig är och förblir vansinne.
Här ett tips på något att läsa under tiden vi kan följa världshändelserna. En serie mycket förtjänstfulla böcker av författaren Denise Rudberg. Händelseförloppet följer andra världskrigets loggbok. Hon utgår från tre kvinnor som av skilda anledningar engageras för att bättre hålla koll på vad Hitlers manskap planerar för sattyg härnäst. En av dem, Iris, har i all hast tvingats fly från Estland med sina barn. Vilket öde som hann bli makens är okänt.
I del tre av bokserien, ”Er tredje man”, har rapporter inkommit att USA lyckats dekryptera en rysk radiosändning där man sagt att dödspatruller ska placeras ut härnäst. Iris reflekterar över detta. Vad är nyheten i detta? ”Att kriga innebar ju att döda i största möjliga utsträckning”. Javisst. Byt ut ”innebar” mot ”innebär” - så har vi samma verklighet att förhålla oss till idag.
Stefan Holmberg, Östra Falmark