En handikappad åldring i stadens utkant får idén att ansöka om färdtjänst. Tänk, att kunna besöka någon affär eller fotvården, kanske rent av hälsa på en god vän. Läkare skulle säkert bekräfta diverse krämpor förutom tilltagande orörlighet och synnedsättning.
Den nitiska.handläggaren vägrar dock inse att en rollatorberoende reumatiker inte klarar av bussåkande och trottoarkanter längre, att ögon som föredrar skugga är ett mycket hämmande handikapp. Kan det vara så att tjänstemän, som lyckas spara pengar åt kommunen, får plus i kanten?
Ni som tycker att förbrukade ”välfärdsbyggare” ska vara nöjda med promenaden runt kvarteret, en bensinmack som livsmedelsbutik, hemtjänstens matlådor och noll socialt umgänge, ha en bra dag.