Knarkare – från vänsterflummare till drogliberaler

En gång i tiden förknippade nog många narkotikamissbruk med flumniga vänsterradikaler , åskådliggjort i filmer som "Dom kallar oss mods” och huvudpersonerna Kenta och Stoffe.

Skribenten ger en historielektion om narkotikamissbruk i Sverige.

Skribenten ger en historielektion om narkotikamissbruk i Sverige.

Foto: Johan Nilsson/TT

Insändare2023-10-28 08:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu är det istället i den andra änden av den politiska skalan som vi finner de personer som samtidigt göder den grova kriminaliteten. Det är de yngre så kallade "club-kidsen" som återfinns på storstädernas inneställen, men också lite äldre väletablerade svenskar med högstatusjobb.

Stockholms krog- och nattklubbsvärld har alltid varit en salig blandning, där fanns seriösa krögare som Tore Wretman, men även mer eller mindre kriminella element.

Lasse Wierup och Matti Larssons bok Svensk Maffia från 2007 Innehåller mycket fakta, en del krogar kontrollerades under det sena nittonhundratalet av personer med jugoslavisk bakgrund. Vi har det anrika stället Sturehof som under en period hade Zeljko Raznatovic som delägare , mera känd som "Arkan", bankrånare och allmänt yrkeskriminell. Återvände sen till hemlandet och deltog i kriget med sin hårdföra paramilitära styrka "Tigrarna" , skjuten till döds på ett hotell i Belgrad i januari 2000.

Vi har även Dragan Joksovic, en två meter lång man från Podgorica, började sina bana som vakt på strippklubben Chat Noir, men värvades sedan av nattklubbsdrottningen Alexandra Charles till hennes vip-ställe Alexandras.

Joksovic etablerade sig så småningom i Stockholms jet-set och umgicks med både kända affärsmän och advokater, bland hans personliga vänner fanns även Carola Häggkvist , Runar Sögard och travlegendaren Stig H Johansson.

Den notoriske spelaren Dragan Joksovic blev skjuten bakifrån av en finländare på Solvalla 1998, förmodligen på uppdrag av personer högre upp i den kriminella hierarkin.

Nittiotalet och narkotikan i Stockholrn handlade mycket om nyliberala Frihetsfronten och de lönnkrogar som man drev på olika ställen, men man stod även bakom den fullt legala medlemsklubben La Garage, ett ställe där amfetamin, kokain och till och med LSD fanns tillgängligt för den som var intresserad.

La Garage var även mycket populärt bland folk från den reguljära liberala högern som MUF och Fria Moderata Studentförbundet, det vill säga personer som ville ha ett samhälle utan moraliska pekpinnar.

I debatten om kriminaliteten är det ju sällan som moderaterna nämner narkotikans betydelse, inte så konstigt för drogliberalerna finns ju kvar än idag inom partiets sidoorganisationer.