Han säger dock inte att Sverige ska bygga ut kärnkraften med befintlig teknik, som Finland gör, för att svara på morgondagens ökade elbehov. Istället gräver han fram en teknik som finns på ritbordet, Leadcold reactors. Detta är en reaktor som kyls av självcirkulerande smält bly, en så kallad fjärde generationens kärnkraftsreaktor.
Detta tolkar jag, med glädje, att även han tycker att den befintliga kärnkraften med många olösbara problem inte ska eller får ingår i framtidens energimix. Men som energikälla tycker jag inte att en avancerad kärnreaktor kan värderas för dess utarbetade exakthet och noggrannhet, eftersom det ändå inte finns någon anläggning som är 100-procentigt säker i alla tankbara och otänkbara situationerna.
Ett land får naturligtvis inte vara beroende av en enda anläggning för att producera el. Bakom en kärnreaktor krävs lika mycket elproducerande kapaciteten för att ersätta kärnreaktorn då den stannar. Om det då finns andra elproducerande enheter som kan ersätta en kärnreaktor ska betydelsen av kärnreaktorn ifrågasättas från grunden.
Självklart, oavsett om kärnkraften ingår i Sveriges energipolitik eller inte, ska Sverige kunna försörja sig med 100 procent förnybara energikällor. Själv tycker jag att detta ska eftersträvas genom en kombination av att utveckla förnybar el och att satsa på ellagringsteknik, med tanke på att Sverige ska bli totalt fossilfritt i framtiden.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen – där inte kärnkraftsförespråkande M, KD eller SD ingår – har inget anledning att ändra målet att Sveriges framtida energimix ska vara 100 procent förnybar.
Seiko Matsuda, Boliden