Tänk dig att du nästa dag går till jobbet, samma kollega kommer fram till dig och hälsar med en arm runt din hals och du får svårt att andas. Tänk dig tredje dagen på veckan, den här gången går du på lunch och möter samma kollega. Denna kollega hälsar och ger dig sen en knuff i ryggen när hen passerar vilket gör att du ramlar i trappan.
Tänk dig känslan att gå till jobbet den fjärde dagen. Nu börjar det kännas jobbigt och du tänker inte på dina arbetsuppgifter för dagen. Du tänker enbart på vad som ska hända i dag.
Kära politiker, tänk dig att det här är din arbetsmiljö. Tänk dig den arbetsmiljön men nu är du istället elev och tio år gammal. Ditt kontor är nu ett klassrum. Kollegan är nu en annan elev. Tänk dig att du går dit för att lära dig läsa, räkna och prata engelska. Det är klurigt men det enda du tänker på är "vad kommer hända i dag?".
Eleven pratar med sin lärare. Läraren skriver incidentrapporter och pratar med samtliga vårdnadshavare. Vårdnadshavare pratar med lärare och rektor. Det blir bättre. Men sen blir det sämre. Eleven fortsätter prata med sin lärare.
Skolan gör fortfarande det den ska men i år har politiker bestämt sig för att skolan måste spara pengar. Resurser och stöd plockas bort men samma elever finns fortfarande kvar. Vårdnadshavare kontaktar fortfarande lärare och rektor men får höra att skolan gör vad de kan.
De har inte mer resurser.
Kära politiker. Tänk dig den skolan ni har valt i år. Tänk dig att vara elev och försöka lära sig i den skolan som ni valt. Tänk dig av vara lärare och varje dag vara otillräcklig i den skola som ni valt. Tänk dig att vara rektor och inte kunna trolla i den skola som ni valt. Tänk dig att vara vårdnadshavare med stor oro för sitt barn i den skola som ni valt. Tänk att vara elev och inte få lyckas varje dag, i den skola som ni valt.
Kära politiker, våra barn betalar priset och hoppas att det är värt det.
Orolig och uppgiven vårdnadshavare