Diskussionen har väl växlat lite genom åren men det är i huvudsak två argument som lyfts fram. "Vi kan inte ordna mat så det räcker till alla" och "Var ska alla dessa människor bo?" Men det har bara varit tomma orosord. Bevisligen så har det löst sig, vi har passerat en smått galen milstolpe med åtta miljarder människor.
Men nu dyker det upp ett nytt fenomen, det föds för få barn. I Sverige och stora delar av Europa, Japan, Kina, Sydkorea, och en hel radda av länder så kommer befolkningen att minska de närmsta åren. I några länder så kommer befolkningen att halveras innan nästa sekelskifte. En glad nyhet tänker jag, men hör jag några välförtjänta hurrarop? Nej tvärtom, plötsligt råder det en viss panik.
Det behövs människor som tar hand om de äldre i en åldrande befolkning, det fattar jag också, men det är inte därför som de krympande ländernas regeringar får panik.
Anledningen är strikt ekonomisk, det har inget med mat eller boende att göra. Det handlar inte heller om människors levnadsvillkor eller någon omtanke om natur och djurliv.
Det ekonomiska system som vi har valt till att fördela värdet av vår gemensamma möda fungerar inte i en värld som krymper. Kapitalismen drivs av konsumtion och en ständig tillgång på billig arbetskraft. Åtta miljarder människor är inte nog, vi måste ständigt bli fler, många fler.
Regeringar världen runt kämpar nu med konstgjord andning, man försöker stimulera barnafödandet med allt i från pengagåvor, hus och bilar till hot om våld och repressalier för barnlösa par. Kapitalismen trodde ett tag att den ville vara fri från politisk inblandning, man skrämde oss med den ryska och kinesiska varianten, men även i den fria världen så har kapitalet alltid varit beroende av politiken. Nu går man hand i hand för att lösa befolkningskrisen.
Det intressanta är att inget verkar fungera, dagens kvinnor delar inte samma tro som kapitalet och politiken, makten över reproduktionen är inte till salu. Det samhälle som kapitalismen byggt har nått vägs ände, vi behöver en ny framtid. Det måste finnas en möjlighet att ta hand om varandra och ta hand om miljön även om befolkningen minskar. Evig tillväxt är ett urvattnat mantra, en tro som verkligen behöver reformeras.