För någon månad sedan var det inslag i nyheterna om att den årskull som är födda 1957 går miste om ett skatteavdrag som skulle ha gett en något bättre pension efter skatt. De som drabbas av detta lär vara 112 000 pensionärer om de nu går i pension vid 66. Den här situationen för just denna grupp är symtomatisk för det pensionssystem vi har idag och dess finansiering.
1995 var Anna Hedborg socialminister och S hade makten. Men förhandlingarna som slopandet av ATP var redan i tysthet igångsatta av den borgerliga regeringen som verkade fram till 1994. 1995 gick vi med i EU. I slutet av 90-talet var det nya och sämre pensionssystemet sjösatt och verkar än i dag. Men det system vi har idag är på många sätt sämre än flera EU-länders då det följer en mekanisk eller matematisk inriktning som gör det snårigare att förstå och stoppa. Vi kan däremot konstatera att EU-inriktningen på ekonomin generellt sett inte är direkt pensionärsvänlig.
Systemet bygger på att riktåldern för pension höjs med regelbundna intervaller i en konstruktion som den så kallade pensionsgruppen har skapat. Pensionsgruppens beslut är enligt nuvarande regler oberoende av politisk sammansättning i regering och riksdag vilket ju egentligen visar på ett fel i demokratin. Det är troligen möjligt att en politisk majoritet kan upplösa pensionsgruppen men den viljan verkar inte finnas i nuvarande regering.
Det nuvarande pensionssystemet är naturligtvis till arbetsgivarnas fördel. Pensionsavgiften har sänkts till 17,2 procent jämfört med tidigare 18,5 procent. Pensionernas andel av BNP har minskat från 8,5 till 7,0 procent.
Pensionerna måste återgå till att bestämmas utifrån arbetslivets förutsättningar och pensionsavgifterna måst höjas så att mer pengar går in i systemet. Ett system som också måste saneras från den aktiespekulation som nuvarande system uppmuntrar till.
Livsinkomsten som riktmärke måste skrotas och systemet återgå till ATP-linjens "de 15 bästa åren". Det finns ingen humanitet i detta att människor som slitit ut sig redan vid 60 ska bli fattigpensionärer som får spendera sin tid med bidragsansökningar.