Ett arbetsproblem samt ett fall av jäv inom kommunen har fått stor uppståndelse. Andra benämningar på sådant jäv är vänskapskorruption och nepotism. Kravet är att dem med de bästa meriterna ska få jobben, inget annat. Men detta moralkrav ställs bara inom och på det offentliga. Att inom det privata näringslivet anställa en svåger eller kompis är lika mycket regel som undantag. Att kontakter är fördel för att få bästa jobb är känt.
Inom det offentliga finns dock ett undantag för det högsta ämbetet, det vill säga monarkin. Där är nepotism tvärtom ett stenhårt krav. Den som ska efterträda monarken ska ha blodsband med förfäder inom slottet. Om en prins vägrar att ha sin befattning, som brittiske Harry, då blir det världsrubriker.
Vi ser också olikheterna i hur det som benämns visselblåsande nu tas upp. I ett privat företag skulle det aldrig vara acceptabelt att en enskild går till media för interna arbetsplatsmotsättningar. Det är också helt rimligt att samarbetsproblem tas om hand av avdelning, fack och hr-avdelning. Visselblåsande ska vara allvarliga oegentligheter som fusk, vanvård med mera.
Men hur kan det vara så uppenbart olika synsätt beroende på var vi arbetar? Ett rättssamhälle borde vara lika för alla. Så varför sådan uppståndelse för att en kommunal chef anställer en kompetent släkting? Detta skulle vara helt normalt om hen exempelvis skulle jobba på företaget Svensson och Son AB. Att vi ska motverka korruption är viktigt, men inom det kommunala kan tjänstetillsättning liksom avtal ändå överklagas. Med full transparens rättas fel till. Så vad motiverar denna uppståndelse när det på andra arbetsplatser inte ens får granskas?
Var är den debatten?