Denna tradition hotas nu när älgstammen skjuts bort inom stora områden. Jaktlagen töms på medlemmar – det är ju ingen mening att sitta ute helg efter helg på älgpass när man aldrig får se en älg. I många jaktlag jagar enbart de få som har egna hundar.
En skattning visar att i Västerbotten har älgstammen ungefär halverats perioden 1999–2023. Ser vi till vissa delområden finns alltjämt tillgång till jaktbara stammar, det gäller till exempel i Skellefteå-Burträsk-trakten. I länets mellersta kustområde finns dock enbart sporadisk förekomst av älg kvar.
Älgstammens kraftiga nedgång beror på att en ny förvaltningsmodell för älgjakt infördes för drygt 10 år sedan. I stället för tidigare lokal förvaltning, där älgjägare fick vara med och bestämma, överfördes styrningen av älgjakten till skogsbolagens företrädare. På papperet är det visserligen alltjämt länsstyrelserna som ska signera besluten om älgtilldelningarna, men i praktiken styrs detta av några få personer inom skogsbolagen.
Det står ju i jaktlagens paragraf 4 att markägare ska verka för förekomst av rimligt stora viltstammar, något som skogsbolagen tillåts strunta i. Metoden för skattning av betesskador (ÄBIN) kan ifrågasättas, eftersom samtidigt som älgstammen kraftigt reducerats visar betesskadorna oförändrad omfattning. En förklaring kan vara att man röjer bort älgmaten i skogen.
Finsk forskning har visat att älgarna visserligen dras dit maten finns, fler träd betas i täta ungskogar, men samtidigt blir det kvar fler obetade träd som markägaren kan få gagnvirke av. De senaste åren har dock den naturliga föryngringen nästan helt ersatts av plantering – enbart av tall. Efter några år röjs de i plantagen naturlig föryngrade lövträden bort. Sedan har ju älgarna inget val än att äta på de få tallar som finns kvar.
Jag har lämnat in ett förslag till länsstyrelsen om att man inom länets nordöstra älgförvaltningsområde, i de två delområden där man nu har 2–3 älgar kvar per 1 000 hektar i vinterstam, ska införa ett temporärt förbud mot att skjuta älgkor. Det har nämligen visat sig, bland annat från ett tidigare sådant ko-förbud i Norrbotten, att älgstammen då snabbt kan repa sig. Det fungerar ju inte längre att som nu att utgå från medelvärden på älgförekomst inom cirka en femtedel av länets yta. Då finns ju rimlig älgjakt visserligen kvar i de alltjämt mer älg täta områden kring Skellefteå-Burträsk, medan den slås ut i andra delar av kustlandet.