Jag tror inte att Sara ens hade gillat kulturhuset

Angående ”Hava Stockholm rätten att villkora Norrland,” gästkrönika av Lorents Burman (S) i Norran den 1/4. Med risk för att lägga sordin på den kommunala euforin, när det gäller batterifabriken, så tror jag inte att a Sara okritiskt skulle ha stöttat industrialiseringen av Norrland.

Skribenten tvivlar på att Sara Lidman hade gillat dagens industrialisering av Norrland, eller ens kulturhuset med hennes namn.

Skribenten tvivlar på att Sara Lidman hade gillat dagens industrialisering av Norrland, eller ens kulturhuset med hennes namn.

Foto: Ulf Palm/TT

Insändare2023-04-08 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hon var i själva verket väldigt kritisk till gruvbrytning och skövlingen av våra skogar. Jag tvivlar på, att hon ens hade gillat det privata kulturhuset, som bär hennes namn.

A Sara skulle inte ha nöjt sig med detta uttryck, Hava Stockholm rätten, att villkora Norrland. Sara var en skärpt och mycket radikal kvinna. Hon skulle antagligen ha uttryckt sig mera tydligt och gett exempel på storbolagens exploatering av naturen i det förgiftade Gillervattnet ovanför Boliden, ”detta dödens vatten” eller det förgiftade land och havsområdet på Sävenäs,” ett inferno av arsenik och tungmetaller”, som inte går att bebygga utan mycket stora saneringsinsatser, som skattebetalarna får bekosta.

Professor Sverker Sörlin kommer i dagarna ut med en bok, Framtidslandet, om Norrlands industrialisering. Mitt råd till dig Lorents Burman och andra politiker är: Läs den i en studiecirkel, så blir den kommunala rådigheten förhoppningsvis ännu bättre. Ibland är det inte så dumt, att lyssna på korpar och experter, även som politiker.