Jag drog vinslotten och all heder till vårdpersonalen

Man ska lyssna på personalen menar insändarskribenten.

Man ska lyssna på personalen menar insändarskribenten.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Insändare2020-07-10 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förra sommaren spelade jag spelet med livet som högsta insats. Jag åkte från akutmottagningen och medicinkliniken i Skellefteå till thoraxkliniken i Umeå för att operera hjärtat och sedan tillbaka till medicinkliniken i Skellefteå på mindre än en vecka. Det var vinstlotten. 

Sedan var det dags att rulla på sjukvårdstombolan ingen när jag kom tillbaka till medicinkliniken - hjärtavdelningen nyopererad. Då var jag uppskuren genom bröstkorgen samt längs vänster underben.

Precis som insändaren i Norran 4 juli beskriver blandas alla olika patienttyper med varann i en salig röra. Det är för lite personal och för trånga lokaler. Jag som var nyopererad i hjärtat, låg på samma sal som de dementa som stökar på hela natten. Under dagen går det ej att vara på rummet på grund av lukt och allmän oreda, på natten går det ej att sova på grund av konstant stök och oväsen.

All heder åt personalen, som professionellt arbetar för fullt hela tiden. Men det är "Mission Impossible" - en omöjlig uppgift. Eftersom att den demente och den nylige hjärtopererade patienten behöver båda vård och omsorg, men av olika typer så att det är en skandal att detta skall ske på samma avdelning. Nu skylls det tydligen på pandemin men skall sanningen fram är detta ett problem som återkommer varje år.

Vem är ansvarig? Såvitt jag har förstått det är det chefstjänstepersonerna och bakom dem de ansvariga politikerna.
Viktigt är naturligtvis att alla rapporter om missförhållanden förs vidare upp genom chefskedjorna enda upp till toppen.
Till alla mellanchefer vill jag säga - försköna aldrig situationen. Att sommaren har ”gått bra” betyder inte att det inte varit stora problem. Lyssna till personalen och åtgärda deras farhågor och rapporter.

Men vad hände med mig - jo efter det första dygnet skrev jag ut mig, fast än avdelningsläkaren ville att jag skulle stanna. Jag kände att riskerna med att stanna var större än att åka hem. Jag fick sova en hel natt och den fortsatta rehabiliteringen gick bra. Så totalt sett drog jag trots allt vinstlotten.

Vi har i Sverige en fantastisk vård med otroligt kunnig och lojal personal - all heder till dem. Men bra vård måste få kosta. Betala vettiga och konkurrenskraftiga löner till sjukvårdspersonalen, baserade på ansvar och utbildning. Öka bemanningen.
Vinstlotten