Jag tänkte; har insändarskribenten varit inlåst i Bodaborg de senaste 5–6 åren? Jag har bott i Skellefteå sedan 1985. Jag har upplevt när busstation och bilparkering varit mitt på torget, numera Guldtorget. Jag var med när Skebo hade 1 400 tomma lägenheter och dömdes till konkurs av så kallade experter. Jag har upplevt bostadsrättsägare som erbjöd sina lägenheter för en krona. Jag har upplevt när arbetslösheten sköt i höjden. Jag har upplevt befolkningsras och flyttlassen söderut. Jag har upplevt Trelleborgs plundring av Boliden AB. Jag har upplevt mastodontkampanjen för försäljning av Skellefteå Kraft som bidrog till att rädda Boliden AB. Jag har upplevt Skellefteå AIK vara nära konkurs och sedermera bli Sveriges bästa lag.

Och nu, sedan 5–6 år, har det skett något som inte hänt sedan upptäckten av malmfyndigheter för 100 år sedan, nämligen den nya gröna industriomväxling som Skellefteå är ledande i. Skellefteå är numera ett mecka för den gröna industriomväxling och besöks i stort sätt varje vecka av företag från hela världen för att lära sig, företag som också besöker staden för att undersöka möjligheter att etablera sig här. 

Det finns 40–45 företag som knackar dörr hos kommunen för eventuell etablering och all arbetskraft som ska jobba på Northvolt och hos underleverantörer. Över 2 000 nya bostäder är på gång. De politiska partierna i kommunen må inte vara överens om mycket men de är eniga om hela Skellefteås utveckling. Det är mycket starkt av dem. 

Sedan kommer en av världens mest ansedda magasin, The Times, och gör ett reportage om staden Skellefteå och då vaknar signaturen SKE som inte känner igen sin hemstad i The Times beskrivning. 

Med detta sagt betyder det inte att det inte finns saker att förbättra i Skellefteå. Men jag är mycket glad att jag fick uppleva detta och stolt över Skellefteå.

Lahcene Chellig, Skellefteå/Arjeplog.