Sedan Israel bildades 1948 har flera krig utkämpats mellan Israel och andra parter. Norran publicerade den 17 maj en bakgrundsartikel till konflikten, men där missade man kärnpunkten. För att inte misstas för rasist är det nödvändigt att definiera två begrepp: Judar är personer som bekänner sig till den judiska tron. Sionister är personer/organisationer som anser att judar har exklusiv rätt till visst territorium i Mellanöstern.
Sionisterna aktiverades främst efter första världskriget då Frankrike, Turkiet och Storbritannien delade upp området sinsemellan, utan att tillfråga lokalbefolkningen. Protektoratet Palestina hamnade under Storbritannien. Judar och sionister motsatte sig detta. För att få frihet från britterna använde sionisterna tillgängligt medel: terror där mord och sprängningar blev legio. Efter andra världskriget blev det för mycket för britterna och ett frigörande av kolonin började diskuteras – så småningom i FN.
Det beslutades att det skulle bildas en judisk stat – och en arabisk. Hur kunde man lova bort ett territorium, redan bebott av en blandad befolkning exklusivt till judiska bekännare? Tanken är i dag helt absurd. Resultatet blev att "araber" fördrevs från platser där de bott i generationer. Och det bara fortsätter.
Det första som måste ske i området är att man deklarerar att ingen trosriktning har exklusiv rätt till något territorium någonstans – i hela världen. Först då kan meningsfyllda förhandlingar börja. Sedan måste man också erkänna både Hamas och Al Fatah som lagliga regeringar, de är faktiskt valda i demokratisk ordning. Att sedan Hamas upprepar sionisternas metod för att nå sina mål är givetvis inte acceptabelt.
Ardius