Att det ska vara så svårt att se skillnad mellan att vara emot sionism och att vara antisemit, det har jag svårt att fatta.
Enligt forum för levande historia definieras antisemitism med orden ”ett samlande begrepp för hat och fientlighet mot judar, med månghundraåriga rötter i Europa. Redan under medeltiden attackerades judar av kristna kyrkan. Förintelsen, folkmordet på över sex miljoner judar under andra världskriget, är det mest extrema uttrycket för antisemitism …”. Att ta avstånd ifrån och kritisera detta hat historiskt och idag, och nazisternas folkmord är för mig och de absolut flesta av oss både fullständigt självklart och nödvändigt.
Sionismen är en ideologi med målet att återförena judar i ett permanent eget hem. Den startade på 1890-talet, och fick snabbt stöd av britterna. Den brittiska utrikesministern Balfour lovade Judiska samfundet i Storbritannien 1917 ett judiskt hem i sin koloni Palestina. Då bodde cirka 80 procent muslimer, 9 procent kristna och 11 procent judar i Palestina.
Historien är känd. Judisk inflyttning satte igång med britternas stöd. Efter andra världskriget beslutar FN att bilda Israel på halva området, en palestinsk stat på andra halvan. Krig och stora flyktingvågor slutade i ett Israel på 78 procent av ytan. 1967 ockuperades hela området, hela Palestina av Israel. Bosättningar byggdes på Västbanken och i Gaza (idag över 130 stycken). Oslofreden 1993 blev aldrig verklighet. 2007 sätts Gaza i blockad.
Det måste gå att tala om hur den israeliska politiken verkat i verkligheten, hur militanta bosättare tar mark och egendom som palestinier ägt i generationer, om den olagliga ockupationen – utan att anklagas för att vara antisemit.
Vi måste kunna tala om att det finns sionistiska partier som vill ta all mark i Palestina, och tvinga alla palestinier på flykt till grannländer. Man är inte antisemit om man kritiserar Israels bombningar i Gaza. Och, alla judar är inte sionister, många delar kritiken mot staten Israels politik de senaste årtiondena.
Begripligt men tyvärr, har fientligheten kraftigt ökat mellan palestinier och den judiska befolkningen efter Hamas terrorhandlingar den 7 oktober, vilka jag fördömer å de starkaste. Nu är det viktigt att vi aldrig låter kritiken mot Israels politik leda till hat mot judar, till en växande antisemitism. Men staten Israels agerande måste kunna, och bör ifrågasättas enligt min mening.