Covid-19 skrämmer mig väldigt mycket trots att jag är ung och frisk. Det skrämmer mig just eftersom att ingen går fri. Oskyldiga människor dör. Om än du är den mest hälsosamma personen med bästa möjliga förutsättningar räcker det med otur för att du ska bli allvarligt sjuk.

När jag är ute på promenader väljer jag aktivt att ta vägar där jag förmodligen inte kommer möta så många människor – för din skull. Samtidigt ser jag dem på cykelvägar som inte ens flyttar sig en halvmeter i sidled när de får möte. Vad har du för anledning att gå nära mig eller någon annan, om vägen är fri och det till exempel finns en trottoar på andra sidan?

När jag är i butiker håller jag medvetet avstånd i gångarna samt följer skyltar och markeringar – för din skull. Ändå tycker sig vissa tro att de har rätten att stå tätt bakom mig i köerna och stå nära mig vid hyllorna. Vad har du för anledning att inte hålla avstånd? Har du verkligen så bråttom att du är villig att riskera mitt och andras liv?

Jag blir besviken på mina medmänniskor. Jag bidrar med det jag kan och jag respekterar andras gränser medan vissa inte ens verkar bry sig, som om de vore odödliga. Jag struntar i om du inte är rädd, men du bör respektera att jag och många andra är rädda och anpassar vår vardag för din och för alla andras skull. 

Detta virus är större än oss alla och jag vill att den respekt jag visar för andra blir bemött med samma respekt. Jag tänker på mina medmänniskor i allt jag gör. Jag gör allt för dig. Men du som kanske inte ens bryr dig – gör du allt för mig?

Arg