Ta det här som en hyllning till livet. Tänk inte först att nu är det kört. Det kommer alltid något som ersätter det förlorade. Livets signum är att finnas till.
En gång i tiden fanns inte vi människor. En annan gång upphörde dinosaurierna att finnas till. Det finns inga tomrum omkring oss. Allt kommer och går och varje tid har sitt eget innehåll.
Det var en gudstjänst på en isbelagd sjö. Under den senaste istiden låg det en kilometertjock is över oss. Ingen arternas mångfald kunde anas. Men med solen och våren vimlar det av liv i sjön och dess omgivning i dag. Arterna kommer och går, så har det alltid varit. Trots bönerna där på isen om vår hotade miljö i hopp om att allt ska förbli vid det som nu är, kommer vi inte att få ett naturens Skansen. En onödig bön kan man tycka. Det som blir är kanske inte dåligt heller. Under tiden sår jag mina morötter.
Har inte människan alltid omhuldat någon katastroftanke? Krigshot, överbefolkning miljökris … Det kom en liten mini-mygga och satte sig vid min morgonmacka. Jag dödade den. Jag kan inte se att detta rubbar livet på jorden. Att allting måste finnas för att mångfalden ska vara i balans.
Utomhus går jag omkring och ser på sipporna som inte fanns här för 40 år sedan. Nej, livet kommer och går, kommer och går … Jag får vara nöjd ändå vid det som nu är.
n`Gunnar