I en ortsgrupp på Facebook lyftes för ett tag sen ett ärende gällande barn som inte fått blöjan bytt och kom hem med både sår från bitningar och andra problem. Hatstormen mot den enskilde föräldern lät inte vänta på sig. Uttalanden som: ”Det är snudd på förtal!”, ”Fel forum, lyft det med rektorn.” och ”Anklaga inte personalen!” var saker som skrevs.
Men det var aldrig så att föräldern faktiskt anklagade personalen. Hela grejen är den att dessa problem inte bara finns på denna ort, eller en enskild förskola utan det uppstår lite då och då överallt runt om i Skellefteå kommun.
Vad kan man då göra åt det? Som vårdnadshavare börjar man givetvis samtala med personalen och sedan vidare till rektor om ingen förändring sker. Men vad händer därefter? När rektor har fått vetskap om att detta sker i verksamheten? Enligt alla de vårdnadshavare jag stött på under åren har inte en enda rektor löst grundproblematiken.
Det som rektorerna haft som ”lösningar” har bland annat varit att personalen ska jobba ännu hårdare. De ska upprätta checklistor och ytterligare rutiner för att det inte ska ske igen men de ska också se till att tysta ned problematiken och samtala med enskilda vårdnadshavare om vad som skett för att utesluta spridning av att det sker på exempelvis sociala medier.
Hela grundproblematiken i förskolan är att ingen lyssnar på personalen och deras behov. När personalen skriker efter bättre förutsättningar så tystar de övre leden ned problematiken och tipsar om stresskurser och utbildning i tystnadskulturen (för att hårddra det hela).
Om någon vågade började lyssna på personalen skulle vi kanske komma tillrätta med problemen där barn far illa av att personalen inte hinner med.
Inte en enda människa ska behöva gå hem från förskolan och må dåligt. Inte barnen på grund av att de har sår i rumpan eller har slagit huvudet för att de varit fastspända i sina matstolar och ingen har hunnit ta hand om dem. Inte heller personalen som inte har hunnit se alla barn. Därtill ska inte heller vårdnadshavarna behöva känna att de inte kan lita på att lämna sina barn i verksamheterna.
Frågan är bara vem som ska ta tag i grundproblematiken och börja lyssna på personalen? Enligt för- och grundskolenämndens ordförande så är det inte den nämndens jobb. Är det personalnämnden? Vem vågar ta ansvar för barnens bästa i vår kommun? Jag har försökt lyfta detta i snart tio år utan att få ett svar.