De enskilda bokstäverna, orden och meningarna. Ibland känns orden liksom utkastade på måfå. Några exempel för dagen: ”Skandalerna kring romregisteret”, ”färdig utvecklade”. ”det var väldigt viktig”, ”publikförbundet”, ”frågor om du distanseringen ska gå till”.
Och så det som stör mig mest just nu: Att ordet ”ända” börjat ersättas med ”enda”. Till och med i en dödsruna: ”... var aktiv enda in i de sista åren”. Och nästa dag: ”... cykelväg enda till Burträsk”. ”Enda” är något som händer bara en gång, medan något som markerar ett slutpunkt stavas ”ända”. Ska detta alls behöva påpekas?
Är det den datoriserade stavningshjälpen, som ställer till det? De programmen förstår väl inte sammanhangen som en mänsklig hjärna kan. Några av exemplen ovan är dessutom från insänt material. Förr hade tidningarna faktiskt särskilda korrekturläsare anställda, en otänkbar lyx i dag. Rättstavning var rentav eget skolämne – om jag minns rätt.
Men stilistiska grepp kan också variera. Två meningar i denna text börjar med ”och”, tre med ”men”, det skulle en gammaldags svenskalärare kunna sätta rödpennan på. Norran är förmodligen heller inte sämre på språkbehandling än andra tidningar. Ända till felfrihet kommer ingen. Men kanske några ord på väg?
Stefan Holmberg, Östra Falmark
Svar direkt
Hur gärna man än vill skylla på rättstavningsprogrammen tror jag tyvärr inte att de är huvudförklaringen till dessa problem, utan att de snarare beror på den mänskliga faktorn.
I nyhetsarbetet ska det ofta gå fort, och när man har bråttom är det lätt hänt att bokstäver kastas om eller faller bort och att korrekturläsningen brister. Tidningen har inte heller några egna redigerare kvar som kan hjälpa till att upptäcka fel, utan det är upp till varje journalist att kvalitetssäkra sitt eget hantverk. Här kan vi bli bättre.
Jag lovar att lyfta språkhanteringen oftare på redaktionen framöver. Tack för att du hjälper oss att hålla frågan levande.
Helena Strömbro Ershag, redaktionschef