I klassamhället finns inga svenska värderingar.

Skribenten anser att Ebba Busch (KD) har bidragit till att skapa ett klassamhälle i Sverige.

Skribenten anser att Ebba Busch (KD) har bidragit till att skapa ett klassamhälle i Sverige.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2024-07-23 04:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den som inte vill erkänna hur det nya klassamhället sliter isär sverige lever verkligen med skygglappar. Ebba Busch ser hoten mot samhällsgemenskapen, men hon prata då om extremism och kriminalitet, inte om de bakomvarande faktorerna. Hon vill istället att politiken ska definierar de svenska gemensamma värderingarna. Men hur ska det gå till i ett samhälle som inte håller ihop ens utan extremism?

På samhällstoppen råder egna spelregler, där håller man hårt i makten och ser till att kanalen till monarkin och politiken alltid är öppen. På toppen är man berättigad till samhällets alla fördelar, där finns inga köer. Där finns ett generöst regelverk och skattelättnader som ger utrymme till livets alla extravaganser. Rikedom går i arv och man tar sig friheter som andra bara drömmer om. Samhällets toppskikt lever i en fredad zon med exklusiva värderingar.

Där under kommer de oumbärliga, samhällets ryggrad. En salig blandning av framgångsrika egenföretagare, VD:ar och högre chefer som med frikostiga förmåner och ersättningar har skapat sig en status där man förväntar sig vissa privilegier. Kontaktnät öppnar alla dörrar. En ohemul fallskärm är obligatorisk, även om man aldrig riskerar att bli arbetslös.

I det stora mellanskiktet finner vi mellanchefer och tjänstemän av alla slag. Här är den stora väljarskara som alla politiker vill hålla sig på god fot med, här gör rot- och ränteavdraget bäst nytta. Löneutrymmet håller husbils och båtfabriker sysselsatta. Här värderas dem med titlar som ingen förstår sig på, som jobbar med det som inte behöver göras, i yrken som ingen har efterfrågat. 

På samhällets nedre halva räknas all löneökning som samhällsfarlig, där ses fackens krav på ett hållbart arbetsliv som en terrorhandling. Här ska alla ta samhällsansvar och plötsligt så innehåller samhällskontraktet en rad med skyldigheter. Allt man gör mäts och klockas, ingen kan arbeta hemifrån. Här måste människor stå i kö för att få ta del av välfärden. 

På botten är det kapitalismens känslokalla och hårda nyper som gäller, här kan man bli hemlös även om man jobbar och sliter. På samhällets nedre trappsteg så måste man lyda, allt man gör ska rapporteras, varje kvitto redovisas. Värderingar får man när man ständigt ifrågasätts, utnyttjas och missbrukas.

Så snälla Ebba, sluta skyll på extremisterna, berätta istället för mig hur de gemensamma svenska värderingarna ska se ut i det klassamhälle som du varit med och skapat.

Ulf Larsson