Hur stora orättvisor mellan den som hyr sin bostad och den som äger sin bostad kan vi acceptera? De ekonomiska villkoren är hårresande ojämlika.

En villaägare som lånar exempelvis 3 miljoner till 5 procents ränta erhåller ett bidrag (skatteavdrag) på 45 000 kronor per år. Ett fastighetsbolag som hyr ut en motsvarande bostad måste lägga räntekostnaden, utan skattesubvention, på hyran.

När bostaden behöver repareras kan villaägaren göra rotavdrag med 30 procent av arbetskostnaden. En renovering där arbetskostnaden uppgår till 330 000 kronor ger ett skatteavdrag på 100 000 kronor för en familj med två inkomsttagare. Detta kan göras år efter år för den som vill och kan röra sig om vilken lyxrenovering eller tillbyggnad som helst. Ett fastighetsbolag som hyr ut en motsvarande bostad måste lägga hela renoveringskostnaden på hyran.

Nu när de höga elpriserna diskuteras flitigt så erbjuds villaägaren ett ”högkostnadsskydd” från staten. Ett fastighetsbolag som hyr ut motsvarande bostad måste lägga kostnaden på hyran. Detta eftersom regeringen ännu inte lovat kompensera företag, till exempel fastighetsägare, för de ökade elkostnaderna utan endast villaägare. Nu tvingas fastighetsägarna ta höjd för detta i de pågående hyresförhandlingarna.

Hur länge kan detta enorma gynnande av den som äger sin bostad få fortgå?

Det är för mig obegripligt att inte Hyresgästföreningen och exempelvis Fastighetsägarföreningen gemensamt ställt sig på barrikaderna och högljutt protesterat mot dessa missförhållanden. Och hur kan denna orättvisa över huvud taget ha uppstått?