Hur uthålligt är engagemanget?

Insändare 10 april 2022 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi matas varje dag med hemska bilder från kriget i Ukraina. EU och Sverige har ställt upp på ett bra sätt genom att ta emot de miljoner kvinnor och barn som flytt. Vi har sett hjälpsändningar, manifestationer och stödgalor på många platser i landet. Enskilda, föreningar och kyrkor har ställt upp för att stötta flyktingmottagandet.

Idag är det politiskt korrekt att vilja ta emot dessa nya flyktingar, de är ju som vi, inte muslimer och inte mörkhyade. Till och med SD-politiker tycker idag att vi ska ta emot folk från Ukraina, men hur länge kommer deras famn att vara öppen?

Problem kommer att uppstå och det kommer inte att dröja länge förrän vi börjar höra samma kritik mot flyktingmottagandet som vi hörde för 6–7 år sedan. Vi vet att Putin och hans anhang har spritt det främlingsfientliga giftet i många år bland högergrupper i vårt land.

Om det stämmer att närmare 100 000 Ukrainska flyktingar kommer, så kommer det att bli påfrestningar då det gäller att hitta bostäder, arbete och inte minst plats i skolorna för alla barn som kommer.

Det som också oroar mig är alla de flyktingar som redan kommit till vårt land. Många i den gruppen har väntat länge på besked om uppehållstillstånd eller är mitt uppe i en överklagandeprocess. Hur upplever dessa människor att det görs så stor skillnad på folk och folk?

En flykting är en flykting oavsett ursprungsland eller religion och de allra flesta som flytt har gjort det för att de inte sett någon annan utväg.

Hans Marklund


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa