I internationella jämförelser står sig vår liberala demokrati väl. Valsystemet är stabilt, friheterna väl definierade, institutionerna självständiga och rättssäkra. Man kan säga att demokratikroppens skelett är i gott skick. Men hur är det med resten av det som gör att kroppen kan fungera.

Vi kan se hur tankesmedjor för fram nya modeller där det talas om expertvälde, konkurrensdemokrati eller upphandlingsdemokrati.

En av de mest grundläggande förutsättningarna för vårt demokratiska och parlamentariska system är starka och väl fungerande partier. Hur står det då till med dessa idag?

Den allmänna trenden är att partierna har färre medlemmar, färre aktiva, för en rätt osynlig tillvaro mellan valåren. De får allt svårare att rekrytera medlemmar och sympatisörer som ställer upp på offentliga uppdrag. Man kan undra vad det betyder för urvalet av de mest lämpade? Vi ser hur ett organisatoriskt rätt stabilt parti som C, med starkt intresse stöd från jordbruket och skogsbruket ställer in sitt deltagande i KF-valet i Norsjö. Dorotealistan ställer inte upp i hösten val och V har bara fem kandidater till KF-valet i Arjeplog. Listan kan tyvärr göra mycket längre. Lägg till denna bild att ett ökande antal mindre kommuner avvecklar sina nämnder och styrelser till förmån för utskott inom kommunstyrelserna. Allt färre politiska uppdrag leder till att färre medborgare ser politiska företrädare i sin egen vardag

Drar man ut linjerna som visar trenderna har vi en mörk tid framför oss vad gäller att säkerställa partiernas aktiva och breda deltagande i våra allmänna val. Redan nu finns det betydande problem att hitta kandidater till de uppdrag som finns i kommuner, regioner och domstolsväsendet. Tyvärr ser det inte ut att finnas några konkreta förslag på åtgärder som skulle kunna vända dessa trender. Snarare är det väl tydligt hur ekonomiska intressegrupper och sociala medier tar över delar av vad partierna ska svara för när det gäller att fånga upp folkviljan och att kommunicera det många gånger rätt komplicerade frågor som politiken måste ta ansvar för. Då duger det inte att ersätta levande folkrörelsepartier med influencers. Särskilt inte när medierna fokuserar nästan enbart på partiledarna och därmed underblåser synen på politiken som eliternas projekt.

Vi behöver snarast en bred diskussion om vad i systemet som kan säkerställa att vi får en bättre utveckling. Det kan vara arvoderingssystemet, introduktion, stöd och utbildning för nyvalda, utbildning i demokrati i skolan (inte bara om) med mera.

Hans-Erik Persson, Burträsk, Kuno Moren, Umeå, Tomas Marklund, Skellefteå