Folk med lång kompetens och erfarenhet lämnar i dagsläget stöd och service? Vilket inte går att ersätta omgående. Vi förlorar omtyckta kollegor som nu lämnar vården för den privata sektorn. Väldigt få har sökt sommarvikariat i år, vilket är skrämmande.
Att Skellefteå växer och mycket folk kommer att behövas inom omsorgen i framtiden skulle ni ha jobbat stenhårt med för flera år sedan, och om ni redan gjort det har det inte gett några som helst synligt lyckade resultat. Funderar ni på varför? På den frågan kan jag utifrån egen erfarenhet ge en del av mina tankar:
Löner är så låga att det är skamlig,t efter ett helt yrkesliv slutar vi som fattigpensionärer om vi ens orkar jobba kvar tills dess. Vikarier får högre ingångslöner än vi som är utbildade med många års erfarenhet, klart det sticker i våra ögon.
Inkompetenta chefer som inte tar hand om, och månar om alla i sin personalgrupp vilket borde vara en stor del av en arbetsuppgift för en mellanchef, eller har jag kanske missförstått att det inte ingår i deras arbetsuppgift att se och lyssna på alla i sitt arbetslag?
Dåliga arbetstider lockar inte folk att jobba dygnet runt årets alla dagar längre, plus att jag har mer exempel som jag tyvärr inte kan ta upp om här i tidningen på grund av sekretess.
I dagsläget pratas det mycket om att lämna vården på våra raster, andra jobb finns i dagsläget i Skellefteå vilket det inte gjorde förr. Hur ska framtiden bli…
Vem som helst kan bli sjuk och behöva vårt stöd, något att tänka på för ni som tycker att vi klagar över vår arbetssituation. Det måste till en översyn över vart ligger felet. Varför lämnar personal sina jobb?
Arbetsglädjen har utbytts till oro för de vi faktiskt ska ta stötta. Är det rätt ledning inom stöd och service? Någonstans måste det sitta personer på fel positioner.
Florence Nightingale finns inte längre