Om de inte löper eller är dåliga i magen eller allmänt pigga på en promenad – då blir det fler gånger. Det innebär i snitt 36 000 promenader för hundarna i Skellefteå kommun under ett dygn. Och de promenerar inte ensamma, utan har en matte eller husse med sig. Det innebär att vovvarna motionerar sina ägare tretton miljoner etthundrafyrtiotusen (13 140 000) gånger om året. Det kallas hälsa. Vilken insats de gör, dessa svansviftande kärleksbomber. Dessutom finns det inga semesterdagar inlagda, ingen obekväm arbetstid, ingen helgvila – inte ens hundväder sätter stopp för denna enastående motionsrörelse i ur och skur. 

Denna motionsrörelse till hälsa är demokratisk, inkluderande och jämställd mellan könen, den är inte åldersdiskriminerande utan åldersöverskridande, den förutsätter inte ens god kondition och hälsa. Alla dessa promenader görs med rollator, käpp, värk, joggande, cyklande, skidande, lunkande, haltande – till hälsa! Dessa promenader ger ibland nya bekantskaper, skapar relationer och lindrar ensamhet och isolering – till hälsa! Men: med borttagna hundlatriner förändras förutsättningarna för kommunens största rörelse till hälsa.

I detta insändarforum har senaste tiden så många goda skäl till en återgång till den gamla ordningen med tätare placering av hundlatriner beskrivits. Och jag vill med mitt bidrag kraftfullt trycka på betydelsen för hälsan. Skellefteå kommun vill spara 250 000 kronor per år med indragna latriner. Det är 685 kronor om dagen. Är det värt att det blir besvärligare, längre, ohygieniskt, otrevligare att traska runt med sin bajspåse under alla dessa motionspass? Och är det riktigt klokt under en pandemi? När promenera är nästan det enda vi får göra.

Backa från det här beslutet! Familjens två hundar vill strax gå ut. De har inte rösträtt. Och får inte ens räcka upp tassen för ja eller nej till hundlatrinernas antal. Men ut vill de. Och ut ska jag, rollatorn och hundarna.

Kristina Lundberg, Skellefteå