Medan Skellefteå kämpar för att staden ska växa, verkar det som man har glömt nåt. Skellefteås framtida sjukvård och äldreomsorg. Fler invånare – fler sjuka. Men vi blir också fler äldre och långt ifrån alla kommer att klara sig själv.
Jag är lite chockad över hur många födda runt 1960 som befinner sig på äldreboendet. I min enfald tänkte jag det var en plats för gamla människor. Men tyvärr finns det inte många möjligheter att ta hand om alla unga dementa på något annat sätt, mycket på grund av rådande personalbrist. Det gör mig bedrövad.
Avdelningar stängs på grund av personalbrist. På lasarettet, på äldreboenden på kortidsboenden. Så hur ska vi få ihop detta, var ska alla sjuka och gamla vara, vem ska ta hand om dig och om mig? Ska 60-åringar bo med 80- och 90-åriga dementa?
Så många frågor, men inga svar – bara tystnad och en ny stängd avdelning. En viktig fråga att ställa här är varför är det personalbrist? För personalen, vi, har inget emot att jobba med gamla och sjuka. Tvärtom. Däremot så stannar inte våra unga utbildade till vilket pris som helst.
Finns det överhuvudtaget någon tanke, någon diskussion bland våra folkvalda kring detta? Ja, vi ska bygga om Skellefteå lasarett, det ska bli stort och fint. Men vem ska jobba där? Hyrundersköterskor och hyrsköterskor och outbildade vårdbiträden? Läste senast att man funderar på personal från utlandet. Inga av dessa är att förakta men – är det så framtiden inom vård och omsorg ska se ut?
Så min sista fråga blir: vill vi ha det så, personal som inte känner vårdtagarna och som kostar enorma summor pengar? Mitt enda råd är att höja lönen rejält. Inte några hundra, utan flera tusen. Det lönar sig i längden.