Det kan också omtalas att Annika Strandhäll ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet har engagerat sig i frågan och vill starta ett politiskt bearbetande och genomförande av en reform som innebär sänkt arbetstid, ett hållbart arbetsliv, kanske bättre villkor i så kallade "kvinnoyrken", och som målsättning också kommer att innebära en generell bestämmelse om sex timmars arbetsdag i yrkeslivet.
Dags för kortare arbetstid med bibehållen lön. Det är över 100 år sen som 8 timmars arbetsdag infördes i Sverige. Arbetarklassen hade länge krävt detta och arbetstidsförkortningen var resultatet av en långdragen kamp. Svensk borgarklass med sina språkrör i regering och riksdag, högerpartierna, var givetvis starkt mot detta och menade att samhället inte skulle ha råd.
Vi hör idag samma argument från högern och dess allierade, detta trots att arbetare producerar långt högre värde under en arbetad timme än någonsin. Samtidigt ökar arbetslösheten, reallönerna sjunker och stressrelaterade sjukskrivningar ökar i rask takt. Den ökade takten och vinstjakten tär på både arbetares kroppar och psykiska hälsa, det är priset arbetande människor betalar för de allt större klassklyftorna.
Inte minst syns detta i de kvinnodominerade yrkena. Som inom vård och omsorg, där kvinnor slits ut i förtid, är behovet stort av arbetstidsförkortning och bättre scheman. Det är hög tid att effektiviseringarna av arbetsplatserna kommer arbetarklassen till del, att moderniserade arbetsplatser kräver modern arbetstidslagstiftning.
Jag och många med mig menar att ett stort steg framåt i kampen för ett drägligare arbetsliv är en lagstiftad arbetstidsförkortning i form av 6 timmars arbetsdag/30 timmars arbetsvecka, med bibehållen lön. I kamp mot arbetslöshet; dela på jobben. Det är helt enkelt inte rimligt att stressen och pressen ökar ute på arbetsplatserna, samtidigt som arbetslösheten bara ökar.
Sverige är ett rikt land, och det är arbetare som skapat dessa värden. Vi har redan, minst sagt, jobbat ihop till en förkortning av normalarbetstiden.