Läste insändaren som "Therese" hade skrivit i Norran torsdag den 28 april, "Var kan man få hjälp när man mår dåligt". Visst är det hög tid att man inom olika vårdinsatser organiserar så att en människa som söker stöd och hjälp på grund av psykiskt dåligt mående får det stödet inom kort. Att vänta flera veckor eller ibland månader för ett stödsamtal är oetiskt.
När en person som mår dåligt, oftast efter lång tid av orkeslöshet, nedstämdhet och förtvivlan, tar modet till sig, samlar kraft för att be om hjälp, då måste hjälpen finnas nära till hands. Det ska inte behöva vara i ett läge där man blir körd till akuten eller där anhöriga ska hitta någon som tagit sitt liv.
Sen undrar jag hur mycket sekretessen ska få råda om en anhörig ber om hjälp då det rör sig om någon över 18 år? Visst är det så att självmorden, framförallt hos unga ökar?
Agneta