I vardagen stöter jag på allt mer hårda toner. Auktoritära tankegångar, som när de ifrågasätts inte heller verkar kräva någon vidare motivering eller förklaring, inte mer än bagatellisering eller relativisering med hänvisning till lösryckt brottslighetsstatistik eller rent av andra kulturers inkompatibilitet med den rådande svenska. Hur någon av dessa faktorer egentligen förklaras och definieras förblir höljt i luddigt dunkel.
Man verkar kunna slänga sig med begrepp så som 'woke', så fort man stöter på något man själv inte håller med om eller känner att man kan ställa sig bakom. Det kan röra sig om att man vänder sig emot olika gruppers rättigheter, utan att man själv egentligen vill verbalisera sin åsikt. Kanske är det i själva verket brister i den språkliga förmågan som förhindrar diverse antagonister från att föra fram bättre argument för sina synpunkter och åsikter, mer än luddiga paraplybegrepp utan egentlig innebörd.
Men jag hör mer av detta idag än förut. Fler som beklagar sig över invandringens negativa effekter på det förr i tiden påstått förnämliga svenska samhället där det verkar som att det värsta som kunde hända var snatteri, alternativt en väskryckning eller ett fylleslagsmål som gick milt överstyr. Okvädingsord om hudfärg, brytning, tro, sexualitet, men i synnerhet etnicitet i vidare mening.
Jag har ett yrke där jag träffas många människor dagligen. Flera gånger i veckan stöter jag på uttalade åsikter av den typen. Rasismen, fascismen, och hatets språk har blivit rumsrent. Anständigheten, och den grundläggande respekten för nästa människa har förtvinat till en tunn kropp på marken, som makten sparkar allt mer på.
Man får tycka exakt vad man vill, till och med yttra sig om det. Men man måste kunna förklara sig, för ifrågasatt blir man och det ska man bli. Annars sparkas människan ihjäl av makten. Svepskäl duger inte.