Sverige blir ett alltmer sekulariserat land, ändå är det smärtsamt att konstatera att söndagen den 11 september som är ”medmänniskans söndag” under kyrkoåret, blev den dag när hårdare tag mot medmänniskor vann i valet. Den kristna kärlekstanken trängs tillbaka alltmer.

Uppmaningen i en av söndagens texter lyder: ”Det kommer alltid att finnas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning. Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land” (5Mos 15:11).

Extra kämpigt måste det vara för borgerliga väljare som är församlingsaktiva. På många håll i landet är det ju människor från de olika kyrkorna som stått först i ledet när det gäller att ta hand om flyktingar som kommit till vårt land.

Redan i det gamla ”fattigsverige” där 10 Guds bud var centrala, visste man att man hade ansvar för sina medmänniskor. I det nya sekulariserade Sverige känner många inte ett sådant ansvar och det finns till och med de som vill sparka ut alla som inte är ljushyade och pratar svenska. Hur osvenska ska vi bli innan vi återupptäcker hur viktiga våra kristna rötter varit för utvecklingen i vårt land.

Hans Marklund