Utsläppen per person från den rikaste procenten svenskar, de med en månadsinkomst över 119 000 kronor, den är nästan tio gånger större än utsläppen från den fattigaste hälften av befolkningen.
Den rikaste procenten av svenskarna måste minska sina utsläpp av koldioxid med 93 procent till 2030, för att ligga i linje med Parisavtalet. Det handlar alltså inte om förändringar i marginalen, utan om en total förändring av livsstil för de rikaste.
De här stora skillnaderna i utsläpp mellan rika och de med normalinkomster innebär att det behövs en politik som särskilt riktar in sig på att minska utsläppen från de rika. Till exempel behöver skatten höjas för att minska utrymmet för de rikas utsläpp av koldioxid.
Det är tydligt att de rikaste eldar på klimatkrisen. De minskar sina utsläpp i lägre takt än låginkomsttagare. De rikas lyxkonsumtion driver också konsumtionstrender bland resten av befolkningen, som att äga suvar, önska sig större hus eller ge sig ut på långa flygresor. Denna överkonsumtion blir också ett argument för att inte ändra den egna livsstilen.
Tyvärr är Sverige inte längre ett föredöme på klimatets område. I en internationell ranking har vi halkat ner till 10:e plats då det gäller insatser på klimatets område.
Men det handlar inte bara om att rädda klimatet, vi måste också rädda framtidshoppet för den unga generationen. Den bistra sanningen är att cirka en tredjedel av alla unga lider av klimatångest. Visserligen utvecklar universitetet i Linköping en terapi för att hjälpa unga med klimatångest, men visst vore det bättre om vi utvecklade en politik som gjorde att unga slapp klimatångest.
Att radikalt beskatta den rikaste tiondelen av svenska folket för att minska deras klimatavtryck är omöjligt idag. Det som är möjligt och som skulle väcka hopp hos många unga det är om S och M kunde enas om en kraftfull politik för att minska utsläppen.
Det handlar om mycket mer än några kronor mindre för bensin och diesel. Det kommer att krävas livsstilsförändringar för svenska folket och då är det viktigt att S och M går i bräschen för det, annars kan det inte vinna folklig acceptans.