En politiker kan utbilda sig i debatteknik. Där kan man lära sig vissa knep i att nonchalera motparten genom att inte visa tecken på att lyssna, genom att tala med en kollega, eller att titta i medhavda handlingar mm. Den debattekniken kan många politiker ha praktiserat i riksdagen. Men nu under partiledardebatt onsdagen den 18/1 har vi fått se en ”vidareförädling” av den tekniken, nämligen att avbryta talaren i fråga genom att hånskratta högljutt och därmed försöka få den aktuella talaren ur balans. 

Jag har i många debattinlägg i många tidningar hållit fram Magdalena Andersson (S) som en handlingskraftig partiledare och hjälpt henne att ta ett visst avstånd till sin dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) i dennes låsning mot Nato. Det kan ha gett till resultat att Socialdemokraterna ändrade inställning och landade i ett Nato medlemskap.

Det nämnda skedde en tid efter att Putin hade gått in i Ukraina. Att på en relativt kort tid, på ett pragmatiskt sätt ta ett helt nytt ställningstagande i en så stor fråga som svensk försvarspolitik, det gav respekt. Men när detta är sagt, så blir jag nu tvungen att kritisera Magdalena Andersson för hennes ”nyvunna” debattteknik, nämligen att i riksdagen avbryta en partiledare med ett hånskratt. 

Min inställning den är, att man ska respektera alla människor, från den som har fått ”de hårda puckarna” och inte fullt ut orkat med, till de framgångsrika som genom sin verksamhet är en tillgång för landet. Om man respekterar andra så ges man respekt åter. Så att i riksdagen använda sig av hånskrattet som vapen när ens debattkunskap inte räcker till för att ”bekämpa” berörd politisk motståndare, det ger ingen respekt. Jag är övertygad om att Magdalena Andersson med sitt stora förtroende som hon gärna vill behålla, ganska snabbt kommer att inse detta.