Att svensk hälsningsritual blev en angelägenhet för riksdagen, det berodde på att Stockholmsmiljöpartisten Yasri Khan inte ville handskakningshälsa en kvinnlig TV4-journalist inför en intervju med anledning av den miljöpartistiske bostadsministern Mehmed Kaplans avgång från regeringen den 18 april 2016. Kahns religiösa övertygelse innebar att han hälsade på journalisten med högerhanden på sitt hjärta och en vänlig blick.
Tack vare coronapandemin vet vi i dag att frånvaron från jobbet på grund av handskakningar undandrar bourgeoisien profiter och kostar samhället stora summor. Kostnader på grund av magsjukor, förkylningar, influensa och nu också covid-19. Då dessa handskakningsåkommor oftast inte kräver läkarkonsultationer eller sjukhusvård, utan behandlas genom att stanna hemma, så bidrar åkommorna ej heller till svensk BNP-tillväxt.
Enär handskakningskostnaderna undandrar oss kapital som kunde användas till välfärdsutveckling så är jag, trots mitt marxistiska patos, villig att samarbeta med den svenska bourgeoisien i syfte att få regering och riksdag att spola sin handskakningsfundamentalism och istället verka för normering av en värdig hälsningsritual som nedbringar samhällets hälsningskostnader. Förutom hälsoeffekterna och de ekonomiska besparingarna så menar jag att handen-på-hjärtat-hälsningen är minst lika vördnadsfull som handskakningshälsningen.
De som efter coronapandemin pläderar för återgång till handskakningshälsning, de pläderar för att vi ska återgå till produktion av onödiga sjukfrånvarodagar. Låt oss därför lära av de muslimer som hälsar det motsatta könet genom att lägga sin högra hand på sitt hjärta och möta med en vänlig blick.
Mitt förslag till ny normerande hälsningsreform innebär naturligtvis att vi ska hälsa lika oavsett om vi hälsar på kvinnor eller män.
Kjell Hanseklint, Skellefteå