Nu står det klart att Sverige ansluter sig till epitetet krigsnation, och eventuellt också kärnvapennation. 

Då organisationen Partnerskap för fred bildades 1994, var Sverige med och anslöts sig. Något som faktiskt även Ryssland gjorde. Organisationen kan sågs som ett verktyg för avspänning och avrustning, men var nog mer ett verktyg för att inlemma fler stater till Nato.

2014 skrev Sveriges regering även på Natos avtal om världlandsstöd, som sedermera två år senare godkändes av riksdagen. Vidare har Sverige, efter påtryckning från Nato men även USA, låtit bli att ansluta sig till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Sist men inte minst har regeringen skrivit på DCA-avtalet med USA. Ett avtal där det i mångt och mycket är hemligstämplade uppgifter.

I vilken riktning pekar då dessa olika saker, till synes oberoende av varandra? Vad kan vi vänta oss av framtiden? Varför har inte våra anställda, de folkvalda, informerat svenska folket om ändamålen med besluten? Är Sverige på väg att bli en krigsnation, inte bara i ord, utan även i handling?