En stor majoritet av svenska folket inser att det finns verkliga hot mot miljön i framtiden. Man inser också att en mycket viktig del är att vi kommer bort från beroendet av fossil energi och att så långt som möjligt ersätter den med koldioxidfri elektricitet. En av de största koldioxidkällorna kommer från transportsektorn. Positivt är att elbilsförsäljningen ökar kraftigt, vilket naturligtvis är mycket viktigt och bra.
Det som kanske inte är känt för alla är att förutom koldioxidfri elektricitet behövs flera kritiska råmaterial för den nya miljötekniken. Koppar, kobolt, grafit och stål har de flesta hört talas om – men vi behöver också sällsynta jordartsmetaller som exempelvis neodym till starkmagneterna i elbilarnas motorer och grafit till batterier. Alla dessa element råkar finnas i den svenska berggrunden och koppar och järn bryts också av Boliden och LKAB.
Tyvärr är det liten aktivitet när det gäller prospektering och att öppna nya gruvor för utvinning av nödvändiga mineraler beroende på att tillståndsprocesserna är både långa och besvärliga. Tio till femton år är det vanliga. Intressant nog har det nyligen – och efter många års uppehåll – getts brytningstillstånd för ett par mindre guldfyndigheter. Men vilken praktisk nytta har man av guld?
I Skellefteå bygger nu Northvolt en stor batterifabrik. Detta betyder en mängd arbetstillfällen och därför också extremt snabb hantering av alla byggnads- och miljötillstånd. Snart kommer ett nytt stålverk att byggas i Boden-området och självklart kommer olika nödvändiga tillstånd att jobbas fram. Inte så konstigt eftersom det är både mycket angelägna projekt ur miljösynpunkt och framförallt att det ger arbetstillfällen.
Nu råkar det vara så att vi i Västeuropa förbrukar drygt 20 procent av alla metaller, men producerar endast cirka tre procent. Vi köper alltså in stora mängder av metaller, dessutom från länder som har vidriga arbetsförhållanden i sina gruvor medan vi här i norra Skandinavien har bra tillgång på många element som vi låter bli att bryta. Dessutom har vi stränga miljöregler, icke korrupta myndigheter och stort tekniskt kunnande. Det är förstås här som projekt med höga miljökrav i solidaritetens namn ska drivas.
Miljövänlig el har vi gott om i norr och vi bygger dessutom ut vindkraftkapaciteten i stor skala. I södra Sverige är det brist och man hoppas på utbyggnad av nätet så att mer el kan föras söderut. En nyligen gjord analys visar dock att redan kring 2030 finns inget överskott i norr och med tanke på Northvolt, H2GS, Hybrit samt elektrifiering av gruvor ser framtiden för elöverföring söderut inte särskilt ljus ut.
Vad skulle kunna förbättra situationen? Hur skulle vi i solidaritetens namn kunna bidra med metaller till en miljöomställning av samhället? I Tyskland har man byggt ut vindkraften i mycket stor skala, men nu inser man att för att kunna komma vidare så måste man skapa mekanismer som gynnar dem som ställer mark till förfogande. Precis sådana mekanismer måste vi skapa med hjälp av politiker från alla partier, för miljöns skull, för solidariteten med omvärlden och framförallt för att lokala verksamheter ska ge konkreta nyttor även om det inte betyder direkta arbetstillfällen för en region, kommun eller enskild.
Eric Burström, Innervik
Anders Grönlund, Ersmark